Monthly Archives: augusti 2026

FULLKOMLIG EUFORI!

8 FEBRUARI, 2016

Ni vet känslan när man vaknar med övertygelsen om att i dag sitter det baske mig i kroppen? Just denna dag kommer det gå så himla enkelt och lätt. Uppladdningen är total.

Stunden infinner sig. Nu är det äntligen dags. Livet leker! Anouks ”Nobody´s wife” får dammas av lite grann.

Dags för första versen. Oj då, jag hade nog kunnat hoppa över Kinesiska muren med den övertändningen… Ja, ja släpp det och gå vidare. Tagga ner några hekton och hoppas att det bättre till refrängen. Njae inte riktigt. Texten sitter inte riktigt som jag vill och övertändningen släpper fortfarande inte. Ska jag ge upp och skita i allt? Nu är det visst dags för andra versen. Ok jag kör väl lite till då.

Bubblande energi och lagom anspänning. Äntligen! Som jag längtat! Refrängernas belt/edge/skrik eller vad man vill kalla det sitter som en smäck och jag känner hjärtat slå så hårt att jag nästan tror att jag ska föda barn. Allt bara stämmer.

Färdig. Vilken utmattning både känslomässigt och fysiskt! Rösten är pigg och fräsch och vill bara sjunga mer. Känslorna fullkomligt skriker av eufori. Kroppen återhämtar sig snabbt. Jag fortsätter. Dagen lyser i ett lyckorus.

Det är riktigt fint när allt bara klaffar. Humöret blir på topp och det känns som att kroppen hamnar i balans. Det var en bra gårdag vill jag lova.

 

SKENET KAN BEDRA….

5 FEBRUARI, 2016

Här kommer ännu ett inlägg om mat-affären. Apelsinerna ligger fint och ordnat i sin skål. Vägen dit var desto mer kaotisk…;)

Härom dagen skulle jag veckohandla lite snabbt och enkelt tänkte jag. Jag hade bråttom hem för att avlösa maken som skulle i väg. Jag parkerade bilen, avböjde vänligt men bestämt ett trevligt samtal med ett par kollegor som jag hittade vid ingången. Letade i en evighet efter sonens tandkräm som gör att man inte får munblåsor. Skit också, den var slut. Sprang vidare. Nej, jag missade tvålen. Sprang tillbaka. Höll modet uppe. Packade all frukt och alla grönsaker. Skulle väga allt på vågen och sätta på klisterlappar. Neeej! Apelsinpåsen gick sönder! Dubbelskit! Andas, andas djupt och lungt hela tiden… Äntligen klart. Snabbetalning i självscanningskassan. Nej, vad hände?? Fel kod? Attans, jag glömde byta kort. Gör om, gör rätt. Snabbt hissen upp till tredje parkeringsplanet. Insåg att jag tog fel hiss och hamnade längst bort från min bil. Men var hade den tagit vägen? Hade hissarna olika våningsplansknappar? Åkte till samtliga våningsplan innan jag insåg att jag inte hade min gamla vanliga bil. Jag hade ju den nya som jag knappt lärt mig ställa in sätet på. Äntligen kunde jag åka hem. Gick det snabbt? Nej. Maken fick ta med sig barnen… 

Effektiva Lisa – det är jag! Hur många gånger har jag inte upplevt samma sak med sångövning?? Viljan är så stark att jag bara SKA lyckas. Resultatet blir forcerat och jag får börja om. Gör om gör rätt. Ta det lugnt för guds skull!

 

EVER THOUGHT ABOUT HAVING A ”VOICE LIFT”?

3 FEBRUARI, 2016

Härom veckan såg jag en fantastisk föreläsning med röstläkaren Henrik Widegren på nätet. ”Rösten hörs mer än orden”. Som en informationskatapult berättade han entusiastiskt om de vetenskapliga studier som visat hur vi uppfattar personer med olika röstyper. ”Folk spenderar miljarder på att se unga ut men väldigt få tänker på att låta unga”. 

Tankarna föll snabbt på en artikel som jag läste för några år sedan. Torsten Flinck beskyllde Mikael Persbrandt för att ha stulit Flincks röst. Menade han att det var ett medvetet drag från Persbrandts sida för att uppfattas som den spännande, manliga och attraktiva man jag uppfattar honom? Att rösten egentligen är Torsten Flincks?? Är jag grundlurad?

Efter att ha sett föreläsningsklippet tre gånger på raken insåg jag att den timmen var en väl investerad aha-upplevelse.

Själv har jag aldrig känt mig begränsad i min talröst, vilket jag tror till stor del beror på att jag som liten hade ett brinnande teaterintresse. Genom scen- och teaterträning fick jag lära mig att använda talrösten på olika sätt. I efterhand kan jag se att jag omedvetet har använt dessa kunskaper på olika sätt i olika sociala situationer. Både som hotellreceptionist, lärare, tröstare, inspiratör, ledare osv. Det finns sociala koder kopplat till röstanvändandet och jag skulle aldrig komma på tanken att använda min fylliga talar-röst när jag pratar i telefon på bussen eller ska trösta barnen.  Jag känner nog att jag har koll.

Widegren berättar i föreläsningen att studier har visat att beroende på röstläge och hantering kommer vi bland annat att uppfattas som attraktiva/mindre attraktiva, unga/äldre och ledare/mindre bra ledare.  Att se dessa sociala mönster som finns dokumenterade kopplade till talrösten var väldigt intressant!

Jag får nog ändå konstatera att Mikael Persbrandts röst är hans och ingen annans. Röstlägen och melodier kan användas på så många olika sätt av en och samma person. Vad Persbrandt har tillgodogjort sig i tal-teknisk väg för att skapa sitt uttryck under vägens gång känns ointressant nu. Jag gillar hans uttryck precis som det är =)

Om du vill se föreläsningen så finns den här.

Här kan du läsa artikeln med Torsten Flinck.

 

VÅGAR DU ÖPPNA DIG?

1 FEBRUARI, 2016

När jag skulle handla i mataffären förra veckan hände något oväntat. Jag stod i kyldisken och lastade ner mjölk i kundvagnen när jag såg att en äldre farbror var på väg åt mitt håll. Han såg så snäll ut men rörligheten i benen verkade inte riktigt vara på hans sida. Det tog en liten stund för honom att ta sig fram och jag förstod snart att han sökte kontakt med mig. Jag sade hej och log.

Snacka om förvåning när jag förstod hans ärende. ”När jag såg dig blev jag så sugen på att prata lite” sade han. ”Nämen vad trevligt” svarade jag. Egentligen hade jag lite bråttom men en liten pratstund kan man ju alltid avvara tänkte jag. ”Ja, och så blev jag så sugen på att ge dig en kram” fortsatte han. Gapande fick jag fram ”Jaha, blev du det?. ”Får jag ge dig en kram” frågade han lite försynt. I några sekunder tänkte jag febrilt. Vad är det värsta som kan hända? Att han snor mina pengar? Ja, ja men då får jag väl jaga efter honom i så fall. Jag hinner säkert ikapp. ”Ja, men det är klart att du kan få” svarade jag. Där stod jag i mataffären och kramades med en vilt främmande farbror. En väldigt odramatisk upplevelse egentligen men det var utan tvekan min första ”främmande farbror i mataffär kram”.

Kanske är han en kramspridare här i världen? Kanske har något hänt i livet eller med kroppen som gjort att han blivit lite extra kramgo på äldre dar? Det spelar ingen roll. Han vågade blotta sig fullkomligt och be om en kram. Det hade inte jag vågat.

Att låta en publik/medmusikanter komma nära ens hjärta är också väldigt läskigt. Fast underbart. Att inte skydda sig med murar av teknik, en rollkaraktärs känslor eller något manér är naket och blottande även för mig. När jag sjunger det som jag behöver berätta, även genom en rollkaraktär, är jag tvungen att gräva djupare än så. Tekniken och karaktären får sitta i ryggmärgen och inte agera som ett skydd. Det är då sången berör på riktigt. Inte minst mig själv…

Jag kanske inte blir någon ”kramare” i mataffären men jag har bestämt mig för att ge hela mig genom sången. På vinst eller förlust. Rätt gött ändå =)

 

Denna webbplats använder cookies för att mäta trafik och ge dig en bättre upplevelse. Om du fortsätter använda sidan, godkänner du användandet av cookies.