Det finns en enorm glädje I barnens sång och de är förebilder på många sätt. Deras förhållningssätt till att uttrycka sig med sin röst är självklar och smittande!

Forskning har dessutom visat att sång tillsammans med andra snabbt bygger gemenskap i en grupp, att vi blir lugnare och mår bättre. Barnens teoretiska kunskapsutveckling påverkas dessutom positivt på olika sätt om de får utöva musik.

Om vi sjunger utifrån barnens behov skapar vi en positiv, lustfylld och utvecklande sångstund som åstadkommer dessa positiva effekter.

Tyvärr har forskare sett att barns förmåga att sjunga unison sång har blivit markant sämre på bara 35 år. En förklaring till detta är att sång som är anpassad efter vuxna kvinnors “bekvämlighetsregister”/”talröstregister” har skadlig effekt på barnens intonation. Det är därför viktigt att pedagoger har kunskaper om hur barns sångröst fungerar, att de vågar vara förebilder och låter barnen sjunga utifrån barns förutsättningar.

Samtidigt som många vuxna känner sig hindrade i sina sångröster har vi också en tv-tablå med program där sångrösten ständigt värderas. Många har dessutom alldeles för tidigt i sin sångutveckling fått höra att de inte kan sjunga. Motståndet kan vara stort.

Barnen bryr sig sällan om ifall man har en idol-röst eller träffar alla toner. Så fort de har lärt sig låten tar deras entusiasm vid. Om vi lyckas sända ut signaler att alla får lov att sjunga är jag övertygad om att det finns utvecklingsmöjligheter för alla – både barn och vuxna.

Läs om Sångfokus workshop “Barn, sånglust och höga lägen” här.

Läs gärna en artikel från SvD 11/6 – 13 som tar upp ny forskning och vikten av barnsång här.